Följande text är skriven av en legitimerad veterinär och texten är lånad och bearbetad med författarens tillåtelse. Upprinnelsen till den här texten handlade om ett inlägg på sociala medier som Distriktsveterinärerna i Nordvästra Skåne delade.
Veterinären skriver: Jag är själv veterinär och brukar inte orka kommentera på såna här inlägg men när kommentarsfältet är så fullt av okunskap kan jag faktiskt inte låta bli. Att läsa kommentarer som ”ni gillar att avliva djur”, ”avliva dem som avlivar de söta små valparna” och ”men gör ert jävla jobb och undersök hundarna istället” så blir jag så oerhört ledsen och frustrerad. Tror ni på fullaste allvar att vi vill utföra detta vidriga arbete med att döda oskyldiga valpar? Att vi inte går hem med en stor klump i magen varje gång vi tvingats ringa till Jordbruksverket angående en hund som misstänks ha smugglats in, just för att vi vet att med stor sannolikhet kommer den hunden att avlivas? Förstår ni obehaget i kroppen när vi får in en hund till kliniken vars vaccinationsstatus för rabies är högst oklar, eller inte ens finns? Hur vi i veckor efter ett sådant besök går runt med en molande ångest, tankarna som snurrar om att denna gången så kanske det är kört? Tänk om den där importerade hundens tillgivna pussar på min hand innehåller det fruktade virus som kommer sprida sig från något pyttelitet sår, in i kroppen, längst nervbanorna, upp till min hjärna och orsaka skador så vidriga att de inte går att föreställa sig?
Mot rabies finns ingen bot. Blir du smittad dör du. 100% mortalitet. Även om jag givetvis är vaccinerad så krävs en säkerhetsdos efter exponering av rabies som många i veterinärkåren tvingats ta, men tänk om jag den här gången missade att jag behövt det? Tänk om rabiesvaccinationen för den där hunden inte är fullständig eller rent av förfalskad? ”Ni får väl undersöka dem först, det är oskyldiga djur som dödas!” Det går inte att undersöka ett djur och se om det har rabies. Symptomen kan uppstå veckor eller till och med månader efter infektion. Fram tills dess är hundarna precis lika friska som vilka andra och kan med fruktansvärda konsekvenser gå fritt bland andra människor och djur.
”Men sätt dem i karantän då, ni kan ju inte bara döda dem” skriker okunniga röster. 2018 ingrep Tullverket och beslagtog 190 hundar utan ordentlig dokumentation vid gränsen. Var tänker ni er att dessa hundar ska sitta i de minst tre, gärna sex, månader som krävs för att symptom på rabies ska visa sig? Vem ska stå för kostnaden för skötseln av dem? Och vem ska riskera sitt liv fram tills att vi vet vilka hundar som är friska?
Det är dessutom inte bara rabies som skapar stora problem i och med införsel av hundar. Tarmparasiten giardia, protozoen leishmania och bakterien brucella är exempel på några oinbjudna gäster som kan följa med hundarna. Förutom risk för zoonos (överföring till människa) och lidande för hundarna kan många av mikroorganismerna innebära väldigt mycket arbete för smittade hem då omfattande sanering krävs. Detta innebär givetvis även att hundar som följer med familjen på semester ned på kontinenten riskerar att ta med sig diverse saker hem. Detta har jag och kollegor börjar påpeka för våra djurägare som kommer för vaccination och avmaskning stup i kvarten. Förra gången jag tog upp diskussionen med en kvinna, som för femte gången ville ta med sin hund till Spanien, tittade hon bara ner i marken och sa barskt åt mig att hämta sprutan.
Att gång på gång rutinmässigt och utan eftertanke använda antiparasitära medel, som parasiterna sakta men säkert utvecklar resistens mot, för att resa till Norge och vandra med sin hund är ingen mänsklig rättighet.
Antibiotikaresistens är ett stort, och för mig extremt skrämmande, hot hela mänskligheten står inför. Vi är hittills ganska förskonade i Sverige men många importerade djur för med sig riktigt obehagliga saker som t.ex. MRSA/MRSP, bakterier som ingen antibiotika biter på. Vi kan inom en inte alltför avlägsen framtid stå inför en verklighet där en nu lättbehandlad infektion oundvikligen leder till döden, då vi inte kommer ha medel att bekämpa dem med. En infektion i ett rivsår från en gren i skogen eller en komplikation efter en relativt enkel operation som en blindtarmsoperation kan innebära slutet på ett liv.
Värdet av att köpa hund från en seriös uppfödare i Sverige, renrasig eller blandras spelar ingen roll, är livsviktigt för både individen och allt liv på jorden av så många fler anledningar än ovanstående att jag inte orkar gå in på dem. Ordet rasism i sammanhanget hundsmuggling är så befängt att jag inte ens tänker ta upp det vidare.
Snälla du som funderar på att skaffa hund eller som vill ta med den du har på semestern, läs på innan. Jordbruksverket, SVA och Svenska Kennelklubben har otroligt mycket bra information. Din framtida bästa hundvän, dina nära och kära och inte minst du själv kommer inte tacka dig för att du ”räddade” en importerad hund om priset är er hälsa. Eller i värsta fall: era liv.