Först några ord om hur ett köpeavtal kan se ut
I Sverige råder avtalsfrihet, vilket innebär att alla i samhället får avtala om i stort sett vad som helst. Det kan till exempel gälla sådant som pris, kvalitet, varusort men också villkor om leverans och konsekvenserna vid avtalsbrott. Däribland ingår också möjligheten att avtala om skadestånd, i vilka situationer skadestånd ska aktualiseras men även begränsa skadeståndets storlek. Något krav på hur ett köpeavtal ska se ut finns i princip inte, förutom vid några tillfällen (t ex vid köp av fast egendom eller upprättande av testamenten). Vid köp av hund och katt finns alltså inga regler för hur ett köpeavtal ska se ut. Men det finns också regler som innebär att avtalsfriheten är begränsad med hjälp av skyddslagstiftning.
Konsumentköplag
Exempel på skyddslagstiftning som begränsar avtalsfriheten är konsumentskyddet som kommer till uttryck genom flertalet lagar. Vid köp av hund eller katt handlar det i regel om Konsumentköplag (2022:260). Konsumenter är skyddade speciellt eftersom lagstiftaren anser att de inte kan tillvarata sina egna intressen på bästa sätt, då man generellt saknar både kunskap och tid. Ett flertal intresseorganisationer för hund och katt har tagit fram standardavtal som medlemmarna ska använda för att inte riskera en disciplinär påföljd från organisationen. Skyddslagstiftningen innebär att avtalen visserligen kan se lite olika ut, men konsumentens rättigheter får aldrig skrivas bort. Om avtalet inskränker konsumentens rättigheter enligt skyddslagstiftningen, så gäller avtalsvillkoret helt enkelt inte. Ibland behöver man vända sig till en domstol för att reda ut om avtalsvillkoret får användas.
Uppfödarens möjligheter att begränsa sitt ansvar
I lagstiftarens ögon är alltså konsument vara mer skyddsvärd än näringsidkare när det kommer till avtalssituationer. Man antar att näringsidkaren är van vid att förhandla och teckna avtal, vilket konsumenten inte har samma erfarenhet av.
Friskrivning i avtal med konsument tillåter man generellt sett inte. Att skriva bort eller begränsa skadeståndsskyldigheten är inte tillåten enligt konsumentköplagen. Däremot finns det en jämkningsgrund till uppfödarens/näringsidkarens fördel, om det visar sig att skadeståndet blir oskäligt betungande jämfört med uppfödarens ekonomiska förhållande. I konsumentskyddslagarna finns alltså en inbyggd beloppsbegränsning. Vid bedömningen tar man hänsyn till uppfödarens försäkringar, möjligheten att förutse och hindra skadan, köparens/konsumentens försäkringsmöjligheter samt andra särskilda omständigheter.
Jämkningsmöjligheten tar alltså sikte på uppfödare där skadeståndet blir oskäligt stort i jämförelse med uppfödningens omfattning.
Impulsiva eller otåliga djurköpare råkar mest illa ut
Oftast fokuserar en konsument på pris och kvalitet och de flesta föredrar då att välja produkter med lägst pris. I en värld med hög efterfrågan behöver inte priserna sänkas så mycket utan det kan räcka med att varan, i det här fallet djuret, bara snabbt finns tillgängligt, vilket ofta sker på bekostnad av bland annat riktiga köpeavtal med tillräckligt bra och tydliga avtalsvillkor. Det är ett av skälen till att vi idag ser många spontana och ibland även okloka djurköp, där köparen inte satt sig in i värdet och nyttan av att få köpa ett djur av en ansvarsfull uppfödare som har ärliga avsikter och vill ta ansvar för det djur man sålt genom att använda ett tillräckligt bra köpeavtal.
På samma sätt ser vi opportunistiska ”backyard breeders” och smugglare, som försöker dra nytta av situationen med ökad efterfrågan på sällskapsdjur. Det finns flera sätt att inte gynna dessa aktörer. Ett sätt är exempelvis att köparen kräver ett riktigt och kvalitetssäkrat köpeavtal anpassat efter konsumentköplagen.
Köp mellan privatpersoner
Ibland blir det aktuellt med att djur byter ägare, utan att den som överlåter djuret är näringsidkare. Det är ofta fallet när någon omplacerar ett djur på grund av t ex förändrade familjeförhållanden i det hushåll som ursprungligen köpte djuret från en uppfödare. Självklart ska även dessa situationer tydligt regleras i avtal. Då är det köplagen som man tillämpar och som ligger till grund för avtalet. Även här saknas krav på hur ett köpeavtal ska se ut, men det finns regler om hur avtalsvillkoren får se ut. Dessa är dock mer flexibla än i konsumentköplagen.
Så hur ska ett riktigt köpeavtal då se ut?
Något korrekt facit finns inte på frågan, eftersom det inte finns något formkrav på ett köpeavtal. Sannolikheten för tvister är dock lägre med ett avtal som är framtaget och kvalitetsgranskat av en jurist. Det är dock dyrt att anlita en jurist varje gång man ska ta fram ett nytt avtal. Som uppfödare ansluten till SKK med stambokförda hundar använder man SKK:s standardavtal för köp av hund. Om man vill så kompletterar man köpeavtalet med en separat överenskommelse. Den förtydligar för köparen vad som är rimligt att förvänta sig av både säljaren och av hunden man köper.
Är man privatperson och ska sälja hund till en annan privatperson eller till en uppfödare så kan man använda köpeavtalet som jag säljer i webshoppen. Avtalet kan också användas vid försäljning av andra sällskapsdjur.