Fråga: Många av våra köpare bor en bra bit från oss och vi lämnar aldrig ut kattungen direkt efter besiktningen då vi vill ha koll på kattungen efter vaccinationen. Vad ska vi förklara då vi vet att linjerna på våra katter är friska och mår bra och inte drabbats av några konstigheter på alla år vi avlat? Hur hanterar vi köparens undersökningsplikt i praktiken?
Svar: Tack för din fråga! Rent rättsligt har vi uppfödare/säljare ingen skyldighet att besiktiga djuren innan överlåtelsen. Dock gör vi ofta det för att våra riksorganisationer säger att vi ska göra det och för att försäkring för dolda fel ska gälla. Men det är alltså inget lagstadgat krav.
Det som alltså tillkommit nu är att köparen har en undersökningsplikt. Det är en nyhet i konsumentköplagen från 1 maj 2022. Eftersom det är så nytt så är det svårt att säga vad den kommer innebära i praktiken för uppfödare. Det är möjligt att det räcker med den sedvänja som uppfödare/säljare har, genom att göra en besiktning innan försäljningen och att den är utan anmärkning. Alternativt att uppfödaren/säljaren ingående förklarar vad en eventuell avvikelse kan innebära (livskvalitet/prognos och försäkringsskydd), om det blivit en sådan avvikelse i besiktningsprotokollet.
Men om man kikar på hur det beskrivs att det är avsett att fungera (i förarbetena till lagen) så understryker man att det kan finnas ett värde av att både köpare och säljare närvarar vid besiktningen för att köparen ska kunna förstå vad det är som undersökts och att man har samma bild av vad som är ”befintligt skick” på djuret. Om det är tillräckligt att fortsätta som idag vet vi egentligen först efter att det prövas rättsligt i en tvist.
Jämför man med överlåtelsebesiktningar vid försäljning av fastigheter så rekommenderas det inte att köparen ”övertar” säljarens överlåtelsebesiktning, eftersom besiktningen är utförd i säljarens intresse. Däremot har man löst det så att köparen många gånger kan göra en ”köpargenomgång” av säljarens besiktning, vilket i princip innebär att besiktningsmannen och köparen går igenom protokollet tillsammans och köparen får ställa frågor till besiktningsmannen om eventuella fel, brister och risker. Det är möjligt att vi i framtiden kommer se liknande lösningar för djur, men det beror nog på hur rättsläget utvecklas.
Till dess att det sker någon utveckling av praxis så anser jag att uppfödare kan fortsätta med den sedvänja man har idag och på det sättet hantera köparens undersökningsplikt vid försäljning av sällskapsdjur.