Vad är det egentligen?
”In nuce” betyder ”i sin kärna” och är en term som ibland används vid tillämpningen av köplagen. Den är i det aktuella sammanhanget ganska illustrativt för vad säljare av djur i förlängningen bär ansvar för. Det skulle kunna beskrivas som fel som funnits vid tidpunkten för köpet, men som legat dolt. Säljaren är ansvarig för sådana fel, även om de visar sig först senare.
Begreppet dolt fel inom djuridiken är något som från början myntades av djurförsäkringsbolagen. Man såg ett behov att hjälpa uppfödarkåren att få ekonomiskt stöd i det fall uppfödaren sålt en valp eller kattunge som levererats med ett fel som inte upptäckts eller på annat sätt varit känt vid leveransen till köparen, men som bevisligen måste ha funnits vid leveranstillfället.
Nu har du säkert redan läst att alla som säljer valpar och kattungar mer än vid något enstaka tillfälle är att betrakta som näringsidkare och därför lyder under konsumentköplagens regler. Eftersom vi pratar om levande djur så är det inte sällan som säljaren är ansvarig för fel och därmed behöver det ekonomiska stödet för att leva upp till de påföljder som gäller i konsumentköplagen.
Typiska dolda fel och högsta ersättningsbelopp
De dolda fel som försäkringarna brukar kunna ersätta är exempelvis missbildningar i inre organ som exempelvis renal dysplasi (RD) eller porta cava shunt. Ibland ersätts även smittor där sjukdomsprocessen bevisligen måste ha påbörjats hos uppfödaren men som inte visat sig som kliniska symtom förrän efter leveransen, till exempel parasiter eller virussjukdomar. Gemensamt för uppfödarens försäkringar för dolda fel är att dessa endast ersätter för kostnader för veterinärvård, och/eller en dödsfallsersättning, som motsvarar hundens eller kattens marknadsvärde (inköpspris). Det bör beaktas att vissa bolag har satt övre gränser för vad det högsta värdet kan vara.
Rena dolda fel-försäkringar brukar gälla utan självrisk. Vissa försäkringsbolag har också valt att ersätta dolt fel från djurets individuella försäkring, där en självrisk dras. Vissa försäkringsbolag fortsätter ersätta från djurets individuella försäkring (köparens försäkring, om du har sålt djuret) om försäkringsbeloppet i försäkringen för dolda fel tar slut. Märk väl att dessa försäkringar gäller med självrisker, d.v.s en kostnad som du som uppfödare bör överväga om du ska hjälpa valpköparen med antingen ekonomiskt eller genom att guida köparen att välja en vårdgivare som kan behandla djuret både på ett adekvat men också kostnadseffektivt sätt.
Det finns fler fel än bara de dolda
Antingen är det ett fel eller inte ett fel. Ur ett juridiskt perspektiv är det egentligen så viktigt om ett fel är genetiskt betingat eller uppstått av någon annan anledning. Det relevanta i sammanhanget är huruvida felet fanns vid tidpunkten för leveransen. Finns felet vid tidpunkten för köpet är i regel säljaren ansvarig för felet.
Vad som faktiskt är ett fel och ansvaret för vad man levererar går mycket längre än bara dolda fel. Det är viktigt att inte invaggas i en falsk trygghet om att försäkringen för dolda fel kommer att träda in i alla de fall som säljaren rent juridiskt är ansvarig för felet. Faktum är att försäkringarna ofta har ganska omfattande friskrivningar, exempelvis för utvecklings- eller beteeenderubbningar.
Utgångspunkten för vad som egentligen är att betrakta som ett fel på djuret handlar främst om djuret man sålt lever upp till de avtalade egenskaperna som djuret skulle ha och möter köparens befogade förväntan. Avviker djuret från detta så är det behäftat med ett fel. Ansvaret är säljarens om felet förelåg vid leveransen.
Informera om rasens/rasernas generellt och de aktuella djuren specifikt
Några egentliga krav ställs inte på köparen att undersöka djuret före köpet. Med det menas att det är säljaren som ska informera köparen om eventuella avvikelser från köparens befogade förväntningar. För att kunna göra det arbetet krävs det förstås att säljaren gör sin läxa och tar reda på vad köparen förväntar sig av sitt blivande husdjur.
Om säljaren inte informerar köparen om eventuella avvikelser som kan komma att påverka köparens val, så kan säljaren bli ansvarig för eventuella fel som dyker upp, om köparen inte har haft fog att förvänta sig felet. Det har alltså inget att göra med om felet kan ersättas av en försäkring eller inte.
I praktiken innebär detta att säljaren alltid bör informera spekulanten om de vanligaste avvikelserna i den aktuella ras eller raser som säljs, även om det inte behöver innebära att just den valp eller kattunge som man säljer är behäftad med någon av avvikelserna ifråga.
De flesta hundraser som registreras i Svenska Kennelklubben har idag Rasspecifika Avelsstrategier, där ras- eller specialklubben beskriver rasens historia, användningsområde, hälsa och mentalitet. I strategierna nämns ofta viktiga områden som en köpare bör göras uppmärksam på. Det är alltid en god idé att be köparen ta del av RAS före köpet genomförs. RAS är dock generellt skrivet utifrån vad man som köparen kan förvänta sig av rasen i största allmänhet och ersätter inte information om den specifika valpen som säljs.
Lägg mycket arbete på förväntanshantering
Som säljare ska man därför alltid vara överdrivet transparent med egenskaperna hos djuret man säljer för att säkerställa att man bygger rätt förväntan hos köparen. Fel kan alltid uppstå, även för de allra mest seriösa uppfödarna, men risken för konflikter och tvister minskar avsevärt om du jobbat aktivt med förväntanshantering hos köparna. På samma sätt bör du som spekulant av hund eller katt underlätta för uppfödaren genom att tydligt tala om vad du förväntar dig, dina mål och ambitioner. Om ni kan vara raka, transparenta och ärliga med varandra är chansen god att ni kommer ha en lång och fin relation kring djuret, oavsett vad som händer under åren.
För att underlätta förväntanshantering har jag tagit fram en överenskommelse som köpare och säljare kan använda. Det är en slags avsiktsförklaring som syftar till att bägge parter ska ha samma bild av vad man kan förvänta sig av djuret.