Det är är nog ett av de mest missuppfattade begreppen inom när det kommer till sällskapsdjur. Det beror på att det finns flera olika sätt att betrakta vad som är ett ”dolt” fel. Det betyder en sak när man köpt ett djur, men en annan sak när man söker försäkringsersättning för det. Jag ska reda ut vad skillnaderna är och varför det är viktigt att känna till dem, både som uppfödare och som köpare av hund och katt. Och slutligen beskriver jag varför dagens försäkringar för dolda fel inte matchar kundernas behov.
Tillbaka till grunderna
Vi börjar i säljarens ansvar för att sälja ett felfritt djur. När man pratar om vilka fel en säljare är ansvarig för så har det egentligen ingen betydelse om ett fel är dolt eller inte. Utgångspunkten är att konstatera om det överhuvudtaget är ett fel på djuret. Det gör man genom att fastställa att att djuret avviker från köparens befogade förväntan. Jag skriver mer om det köprättsliga perspektivet kring dolda fel här.
Sjukdomar och skador som förelegat
Försäkringar för djur och personer är lite speciella. Det är betydligt enklare att resonera kring vanliga egendomsförsäkringar. När man pratar om skador som förelegat så menar man att försäkringen inte ersätter dessa, om de inträffat före man tecknat den. Hur ska man veta om en skada har inträffat innan man tecknat försäkringen? Ja, här är kunderna oftast i underläge. Pratar man om en vattenskada som inträffat innan försäkringen tecknats, så är det betydligt enklare att förklara. Skadan är redan skedd, även om man som försäkringskund inte vetat om den förrän efter man tecknat sin egen försäkring. Men i egendomsförsäkring så brukar det inte bli något problem, för det har oftast funnits en annan försäkring som gällde för egendomen när vattenskadan faktiskt inträffade. Då ersätter man i regel kostnaden från det bolaget som hade ansvaret för egendomen eller byggnaden just då.
Det här innebär alltså att man ersätter skadan från den försäkring som gällde när skadan inträffade, även om den försäkringen är avslutad. Men inom djurförsäkring så är det kutym att bolagets ansvar upphör så fort försäkringen är avslutad. Det här innebär att det också är svårt att byta försäkringsbolag för djur och skapar en inlåsningseffekt. Man får inte ersättning för sjukdomar och skador från det gamla bolaget eftersom deras ansvar upphör när försäkringen sägs upp. Och man får inte heller ersättning från nya bolaget eftersom de inte ersätter skador och sjukdomar som förelegat vid införsäkringstillfället, kända eller ej.
Några bolag på marknaden har tilläggsförsäkringar för tidigare besvär som ger ersättning upp till ett mindre fast belopp. Andra bolag har luckrat upp sina regler något, genom att de erbjuder ersättning för sjukdomar och skador som förelegat om man inte sökt behandling för dem under en viss tid.
Hur länge kan en skada ha förelegat?
Djur och människor är komplexa att försäkra. Precis som människor, så är en del djur födda med vissa genetiska förutsättningar som gör dem mer sjukdomsbenägna än andra. För djur brukar det röra sig om missbildningar av olika slag. De kan också vara födda med en större benägenhet att utveckla sjukdomar eller skador i exempelvis leder. Höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED) och patellaluxation (PL) är typiska sådana. De har en genetisk bakgrund, men här spelar en större eller mindre dos av miljöpåverkan in också. Gemensamt är att dessa skador egentligen har förelegat och därför inte borde ersättas av någon försäkring. Så vad har försäkringar för dolda fel med detta att göra?
Försäkringsbolagens idé om en ansvarsförsäkring
Vi har konstaterat att huvudregeln är att alla sjukdomar och skador som förelegat innan försäkringen tecknas normalt sett är undantagna från ersättning. Men försäkringsbolagen såg att uppfödare till katter och hundar fick ett orimligt stort ansvar på sig ur ett köprättsligt perspektiv. En uppfödare har ju ett ansvar för ”produkten” (djuret) som hen säljer. Ansvaret är enligt konsumenträttsliga regler väldigt stort. Om djurets egen försäkring inte ersätter kunden för skada som förelegat innan försäkringen tecknats, är det inte konstigt att köparen istället vänder sitt ersättningsanspråk mot producenten, d.v.s uppfödaren.
Några försäkringsbolag har därför tagit fram försäkringar för ett urval av fel som uppfödaren kan vara ansvarig för. Bolagen kallar det för ”dolda fel”. Här har försäkringsbolagen lånat synsättet på ”dolda fel” från garantiförsäkringarna som finns vid fastighetsöverlåtelser. I Jordabalken finns regler som beskriver köparens undersökningsplikt. Inom fastighetsrätten är dolt fel något som fanns i fastigheten vid köptillfället men som inte gick att upptäcka, varken av den som köper eller den man anlitar för att göra en besiktning. Samtidigt ska felet inte vara något som man skall förvänta sig utifrån antal parametrar, där bland annat åldern är en sådan.
Försäkringar för dolda fel
Djurförsäkringsbolagen har egna beskrivningar av vad som är att definiera som ett dolt fel. Själva definitionerna av dolt fel skiljer sig lite åt mellan bolagen, men själva utgångspunkten påminner om Jordabalkens regler. För att försäkringen ska ersätta är det en förutsättning att sjukdomen inte går att iaktta eller att man borde inse att det finns, när man levererar djuret. Därtill kräver bolagen i regel att det finns ett besiktningsintyg som är utan anmärkning. Det betyder att det redan här finns en diskrepans mellan vad som faktiskt är ett köprättsligt fel som säljaren ansvarar för och vad försäkringen för dolda fel ersätter.
Försäkringsbeloppen är i regel som högst det belopp man köpt djuret för. Vissa bolag har dock beloppstak, vilket innebär att djuret kan vara köpt för mycket mer än vad försäkringen ersätter. Fördelen med försäkringarna brukar vara att de inte har någon självrisk. Oftast är det uppfödaren som tecknar försäkring, men vissa bolag har börjat ersätta dolda fel från djurets individuella försäkring. Jag anser att det är ett problem, vilket jag utvecklar nedan.
Försäkringar för dolda fel matchar inte kundernas behov
Så som de flesta försäkringar för dolda fel är konstruerade, så tycks man förutsätta att uppfödaren känner till alla eventuella fel som djuret kan få och därför talar om dem för köparen så att köparen fattar ett välinformerat beslut. Alla som föder upp vet att det är en omöjlighet. Precis allt kan gå fel. Dessutom är många försäkringar för dolda fel utsmyckade med en diger lista över undantagna sjukdomar, som rent köprättsligt är att betrakta som faktiska fel som funnits vid leveransen (t ex utvecklingsrubbningar i leder) men som djurförsäkringsbolaget hänvisar till djurägarens egna försäkring för djuret. Rent krasst har ju utvecklingsrubbningarna förelegat, varför man i regel har en införsäkringsregel som säger att djurägarens egna försäkring måste vara tecknad innan djuret nått en viss ålder. Men köprättsligt finns alltid en risk att en köpare ändå vänder sig till säljaren och reklamerar i en sådan situation. Det blir helt uppenbart att försäkringarna för dolda fel inte matchar kundernas behov.
Ett mischmasch av begrepp
Det dagens försäkringar för dolda fel egentligen ersätter är en avgränsad grupp sjukdomar som förelegat, i regel missbildningar eller smittor. De har förelegat vid leveransen av djuret men har inte kunnat iakttas på en veterinärbesiktning. Det är alltså en smal försäkring mot en bråkdel av alla sjukdomar som kan ha förelegat och följaktligen vara köprättsliga fel. Vissa bolag har, som nämnts, gjort det enkelt för sig och ersätter dessa anspråk från djurets egen försäkring.
Det är inte fel att fler försäkringar ersätter skador som, enligt försäkringen, kan ha förelegat. Det minskar snarare risken för inlåsningseffekter på marknaden. Men marknaden saknar en bra försäkring för påföljderna, om sjukdomen som förelegat är uppfödarens ansvar. Det är ett stort problem för seriösa uppfödare som vill ta ansvar för de djur man producerar och säljer.