Allmänna reklamationsnämnden är en av de instanser som ofta bedömer tvister mellan djurägare och försäkringsbolag samt köpare och säljare av hund och katt. Skälet till det är att nämnden, ännu så länge, är kostnadsfri. Här redovisas några av de mest intressanta avgörandena som har betydelse för Djuridiken.
För uppfödare
Ärenden om näringsidkarbegreppet
ARN 2009-2080 Försäkringstagare NN mot Försäkringsbolag:
Så snart mer än något enstaka uppdrag eller försäljning genomförts inom verksamheten ska dess utövare normalt sett anses vara näringsidkare. Av handlingarna i ärendet framgår att NN bedriver hunduppfödning under kennelnamn. Kenneln har fött upp sammanlagt sju kullar perioden 2001-2008. Då NN mot bakgrund av detta ska betraktas som näringsidkare, är tvisten inte en konsumenttvist och den kan därmed inte prövas av nämnden.
ARN 2010-4681 Försäkringstagare NN mot försäkringsbolag:
Av handlingarna i ärendet framgår att NN har en viss mindre uppfödningsverksamhet, att hon sedan 1991 haft stamnamn, samt att hon är diplomerad uppfödare inom kattförbundet Sverak och att diplomering godkändes den 20 maj 2010. NN ska därför betraktas som näringsidkare.
ARN 2013-07926 Kattuppfödare NN mot köpare:
NN har gjort gällande att hon är en privat uppfödare och att hon inte driver sin uppfödning som företag. Med näringsidkare avses ”en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten”. Uttrycket näringsverksamhet syftar på verksamhet som är av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den är att anse som yrkesmässig. Kravet på yrkesmässighet syftar dock främst till att undanta fall då en person visserligen är att betrakta som näringsidkare men i det enskilda fallet handlat i egenskap av privatperson. För att en verksamhet ska klassificeras som näringsverksamhet krävs inte att den drivs i vinstsyfte. Med hänsyn till verksamhetens omfattning och att den innefattar försäljning ska NN i sin egenskap av kattuppfödare i konsumenträttsliga sammanhang anses vara näringsidkare.
Ärenden om försäkringsersättning
ARN 2011-2467 Kattuppfödare NN mot försäkringsbolag i fråga om tolkning av villkor för förlorad avelsförmåga:
Klart är att katten förlorat sin fortplantningsförmåga genom kastration och att beslutet om att utföra det ingreppet grundade sig på bedömningen att en ny dräktighet skulle riskera kattens hälsa. Såtillvida kan man alltså – som Försäkringsbolaget också gjort – argumentera för att ingreppet snarare varit av preventivt syfte än en följd av de allvarliga komplikationer som uppstod vid förlossningen.
Å andra sidan framstår det som helt klart att det var just den komplikationsfyllda förlossningen som motiverade slutsatsen att nya dräktigheter borde undvikas. Med det senare synsättet framstår det som naturligt att betrakta den till följd av kastreringen förlorade avelsförmågan som en direkt följd av förlossningsskadorna i försäkringsvillkorens mening och att, på motsvarande sätt, se kastreringen som en behandling av dessa skador.
I en situation som denna, där försäkringsvillkoren ger utrymme för olika tolkningar, bör man i ett konkret tillämpningsfall som regel välja den för försäkringstagaren mest förmånliga tolkningen (in dubio). I detta fall leder det till slutsatsen att försäkringstagaren är berättigad till ersättning för förlorad avelsduglighet och för kastreringskostnaden. Försäkringsbolaget ska därför rekommenderas att reglera försäkringstagarens anspråk med dessa utgångspunkter.
ARN 2008-9114 Fråga om beviskrav vid medfödd sjukdom
Att en viss företeelse inte kan uteslutas är enligt nämnden ett alltför lågt krav för bevisning om att – i detta fall – sjukdomen varit medfödd. Det bör alltså i stället krävas ett mer positivt stöd för att ett sådant förhållande; som minimikrav bör gälla att det i vart fall är mera antagligt att sjukdomen varit medfödd än att så inte varit fallet.
För köpare
Ärenden om fel har förelegat vid leverans
ARN 2013-07926, katt med medfödd och för köparen känd missbildning (inåtväxande ögonhår), fråga om det ändå var att betrakta som ett fel
I ärendet var det ostridigt att katten inte hade några inåtväxande ögonhår vid själva köpetillfället. Köparen har anfört att hon fick information om att missbildningen var opererad och att allt var O.K. vid köpet, men inte någon information om att hon skulle behöva göra något med anledning av missbildningen. Uppfödaren har anfört att hon upplyst köparen om att en ny operation kunde bli nödvändig. Hon har alltså har varit medveten om att det förelåg en risk att problemet med inåtväxande ögonhår skulle återkomma och ny operation bli nödvändig; annars skulle hon inte nu påstå att hon upplyst köparen om denna risk. Detta framgick dock inte tydligt av köpeavtalet och i ärendet stod alltså ord mot ord.
I köpeavtalet stod mer specifikt att katten ”är opererad för inåtväxande ögonhår. Allt O.K. 13-03-10”. Denna upplysning utgör inte en tillräckligt tydlig varning att problemet skulle kunna återkomma. Uppfödaren har inte styrkt att hon på annat sätt lämnat en upplysning om den aktuella risken. Det får antas att den uteblivna upplysningen har inverkat på köpet. Med hänsyn till detta får katten anses ha varit behäftad med ett fel vid köpet.
Enligt 28 § 2 st konsumentköplagen har köparen rätt till ersättning för vad det kostar att avhjälpa ett fel till den del denna kostnad inte är oskälig. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2001 s. 65, där en hund bitit en katt, ansett att ägaren av den skadade katten var berättigad till ersättning av hundägaren för vårdkostnaden på ca 6 000 kr, trots att inköp av en likadan katt endast skulle ha kostat 100 kr. I skälen anfördes att vårdkostnaden inte var högre än vad en kattägare rimligen kan vara beredd att ta på sig under de omständigheter som förelåg. I enlighet med detta prejudikat finner nämnden att det yrkade beloppet 6 000 kr för operation av den i ärendet aktuella katten som en engångsåtgärd utgör en skälig avhjälpningskostnad. Nämnden rekommenderar uppfödaren att som en engångsåtgärd utge 6 000 kr som skälig kostnad för avhjälpande av fel.