Dagens inlägg är ämnat som en liten påminnelse till både uppfödare och valpköpare på temat ömsesidig förväntan. Ni som redan hunnit bli välbekanta med den här sidans innehåll, eller gått juridikkurser sedan tidigare, är redan uppsjungna på hur det ligger till med ansvar, avtal och lagar när det kommer till försäljning. Kort och gott: djur är att betrakta som saker (en vitvara eller en möbel) ur ett köprättsligt perspektiv, men inte som vilka saker som helst ur ett skadeståndsrättsligt perspektiv.
Men när det kommer till reklamation och att göra gällande påföljder vid fel, så tenderar vi snabbt att byta perspektiv. Plötsligt är ”saken” inte bara skyddsvärd – det är en fullvärdig familjemedlem! Jag vänder mig inte emot den synen och vi ska vara glada att vi har så hög nivå på våra veterinärer i Sverige som också i regel är både empatiska och delar vår syn på vad som är ett värdigt djurliv.
Det blir dock en obalans här. Å ena sidan är de mest seriösa uppfödarna bundna av ett brett ansvar ur ett juridiskt perspektiv, eftersom de i regel följer de lagar, regler och regelverk som gäller vid uppfödning – samtidigt som köparen kan hamna i en oerhörd chock och förtvivlan om det visar sig vara ett fel på det djur man har köpt, i synnerhet om det gäller en allvarlig sjukdom, och snabbt fatta beslut om när och hur felet ska åtgärdas.
Generellt gäller dock att vi som uppfödare måste vara medvetna om att vi har rätt att inte tillåta att köparna, om än de är förtvivlade, springer iväg och åtgärdar exempelvis dolda fel på uppfödarens bekostnad. Enligt lagtexten får så bara ske om ingreppet absolut inte kan vänta, annars ska först en reklamation ske och säljaren har rätt att påverka både påföljd och eventuell åtgärd.
Det här kommer bli ännu viktigare om det nya lagförslaget går igenom, som ställer ännu högre krav på säljarna/uppfödarna. Det gäller förstås oavsett om man föder upp sällskapsdjur som är renrasiga eller blandraser.
Jag kan inte nog understryka vikten att att redan från början försöka etablera ett bra förhållande till dina presumtiva valpköpare. Prata med dem, även om de här svårare frågorna. Det är klart att ingen vill börja sin relation med att prata om allt som kan bli fel, men faktum är att både köpare och säljare kommer vara så mycket bättre förberedda den dagen något händer.
Jag brukar jämföra det med en bank- och försäkringsrådgivares ansvar att prata om vad som händer om någon i familjen dör. Finns det risk att de efterlevande inte kan klara ekonomin om någon familjeförsörjare dör? Då måste man fundera över ett efterlevandeskydd. Det är klart att det inte är det charmigaste att prata om, när man precis beviljat bolånet till ett par som hittat sitt drömboende. Men tänk vilka bekymmer man slipper, om det värsta skulle hända en dag.
Så prata igenom det jobbiga före köpet och redogör för dina förväntningar och krav om det, mot förmodan, skulle bli tal om fel på ett djur du sålt.
[email-subscribers-form id=”2″]
