Den senaste tiden har det verkligen tagit snurr med arbetet för att skapa transparens i prissättningen inom djursjukvården. Igår publicerade Svenska Dagbladet en artikel på temat, som belyser utmaningarna för konsumenter att få en tillräckligt transparent prisbild inför beställning av djursjukvård. Det blev till och med förstasidesstoff i deras Näringslivsbilaga.
Vem bestämmer vad det ska kosta?
Det är viktigt att ha med sig att det inte nödvändigtvis är den som utför djursjukvården som bestämmer vad den ska kosta. Många vårdutförare har redan färdiga prislistor och veterinären debiterar enligt prislistan. Utmaningen är just att det är svårt att som konsument, på förhand, få tillräcklig insyn i vad kostnaden ska bli. Det är inte tillräckligt transparent.
Detta i kombination med lagkravet på att man som djurägare faktiskt är skyldig att söka vård för de djur man har i sin omsorg gör att konsumenterna sitter i en rävsax; vi måste beställa vård – men vi får inte på förhand några besked om vad kostnaden ska bli.
Vad blir kostnaden på kort och lång sikt?
Det är inte många områden man som konsument har så svårt att förutse vad de potentiella kostnaderna ska bli. Lägg därtill utmaningen med att det är svårt att på förhand veta vad försäkringen kan tänkas täcka. Idag finns ett förfarande med så kallade förhandsbesked, men det fungerar inte optimalt. I bästa fall kan försäkringsbolaget ge veterinären ett ”go” på att utföra en viss åtgärd på ett visst djur, men inte heller här ges några prisindikationer till djurägaren om vad hen kan tänkas behöva hosta upp vare sig kortsiktigt för det enskilda besöket eller långsiktigt i den totala vårdplanen.
Jag får ibland också mail från personer som upplever att de inte fått de uppgifter de behövt för att kunna fatta ett beslut om att beställa veterinärvård. Jag brukar aldrig lämna råd i fall där man upplever att man fått felaktig vård. Jag är inte veterinär och har inte kompetens att avgöra vad som varit medicinskt befogat och inte, om det inte följer av gängse praxis och sunt förnuft. Men jag är mycket intresserad av de fall man anser att man fått felaktig eller undermålig information kring pris. Numera finns också hjälp att få.
Prissättningen kan prövas av ARN
Sedan ca två år tillbaka kan frågor om pris för veterinärvård prövas i Allmänna reklamationsnämnden (ARN). ARN är en myndighet som kostnadsfritt prövar tvister mellan konsumenter och företag. Ett beslut från ARN är en rekommendation om hur tvisten ska lösas. Följer inte företaget rekommendationen kan de riskera att hamna på ”svarta listan”.
Nyligen avgjorde ARN ett ärende till fördel för en djurägare vars katt blivit sjuk. Anmälaren begärde ett prisavdrag på 4 840 kr från motparten, ett djursjukhus, efter ett besök med sin katt i februari 2023. Anmälaren anförde att ytterligare kostnader tillkommit utan förvarning, såsom akutavgifter, direktreglering, samt högre kostnader för sedering, avlivning och ultraljud. Djursjukhuset hade redan debiterat en akutavgift.
Djursjukhuset, motsatte sig kravet. De påstod att veterinären informerat om och fått godkännande för de tillkommande kostnaderna, inklusive initiala tester och ultraljudsundersökning.
Nämnden fastställde att tvisten gällde priset på tjänsterna som utförts av djursjukhuset. Eftersom priset inte var specificerat i något avtal, ska ett skäligt pris betalas. Djursjukhuset kunde inte bevisa att de informerat anmälaren om de extra kostnaderna, varför nämnden beslutade att djursjukhuset skulle återbetala avgifter för direktreglering samt akutpåslagen för sedering, avlivning och ultraljud, totalt 2 630 kr. För övriga tjänster, inklusive veterinärkonsultationen, bedömdes priset vara skäligt.
Prövning av pris i ARN
Det kan konstateras att det inte tycks vara så enkelt att få ett ärende bedömt till sin fördel avseende dessa frågor. I samtliga fall resonerar ARN att principen om att konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarandet tjänst vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.
Men i praktiken läggs ansvaret på djurägaren att fråga vad priset ska bli – vilket i de allra flesta fall fall besvaras med att alla utredningar är unika och görs utifrån det behov varje djur har. Finns i sjön, med andra ord. I många fall är priset skäligt sett till vilken åtgärd som utförts. Det handlar snarare om att ge djurägaren en möjlighet att ta ställning till om man ska gå vidare med föreslagna åtgärder eller om det finns andra alternativ.
Jag förstår djurhälsopersonalen också: en del djurägare kräver absoluta bästa möjliga åtgärder. Skulle man föreslå något mindre kostsamt alternativ löper man risk att bli anmäld till Ansvarsnämnden för att inte ha gett djuret adekvat vård.
Transparent prissättning behöver inte vara så svårt
Jag förstår att utfallet och omfattningen av en behandling av ett djur kan variera, beroende på djurets unika behov. Jag köper däremot inte att det inte finns möjlighet att kommunicera sina prislistor, med anledning av ovanstående argumentation.
Inom privat humanvård och privata sjukvårdsförsäkringar finns detta idag. Man kan lämna pris på förhand, även om man vet att det kan variera beroende på patientens unika behov. Ibland kommer man att överdebitera och ibland underdebitera. Priset är utjämnat och kan därför på förhand kommuniceras med försäkringsbolaget.
I vissa fall är det till och med på förhand avtalat med försäkringsbolaget vad varje åtgärd och/eller diagnos får kosta. Och det känns ändå som att vi börjar vara på god väg med Vetpris, där både kliniker själva kan gå in och lägga sina priser och djurägare kan ladda upp sina kvitton och faktiska kostnader.
Ökad transparens gynnar alla
En ökad transparens gynnar i slutänden alla i hela vårdkedjan: djurägare, djurhälsopersonal, försäkringsbolag och inte minst djuren.
Finns det någon som skulle missgynnas av ökad transparens? Ja, möjligen den som har något att vinna på att arbeta med etiskt tveksamma affärsmodeller.
