Något jag grunnat på under de senaste veckorna är begreppet ”oseriösa uppfödare”. Det finns en del tankar bland både köpare och uppfödare själva om vad som är en oseriös uppfödare. Men vad gör en uppfödare oseriös?
Begreppet oseriös
Oseriös är egentligen bara ett motsatsord till seriös. Med seriös avses ” allvarlig; på allvar intresserad; allvarligt menad” enligt Svenska Akademins Ordlista. Vad jag tror att många menar, när de slänger sig med begreppet oseriös, är egentligen något i stil med oansvarsfull. Även där behöver man gå tillbaka och titta på vad som egentligen menas med att vara ansvarsfull. Enligt wiktionary beskrivs det som ”någon som man kan lita på; som kan ta på sig ansvar på ett tillfredsställande sätt; som ser till att något blir rätt utfört”.
Kanske är det oansvarig uppfödning man egentligen far efter, när man pratar om oseriös uppfödning.
Att ta ansvar
Ibland tar jag också del av åsikter som innefattar att andra uppfödare är oseriösa (läs: oansvariga) när de inte följer ens egen uppfödningsfilosofi. Men här opponerar jag mig. Jag vill mena att en uppfödare kan ha både seriösa och ansvarsfulla avsikter, även om hen följer en helt annan filosofi än dig eller mig.
För mig så följer ordet ansvarighet en uttryckt vilja att ta ansvar för sina gärningar. I det ansvaret kan uppfödaren ha gjort helt andra avväganden än vad du eller jag har gjort. Så länge uppfödaren kan motivera för sina resonemang i avelsarbetet och därtill är villig att ta ansvar för sina gärningar, så anser jag att uppfödaren får betraktas som en seriös och ansvarsfull uppfödare. Det saknas en svenska motsvarighet till det engelska ordet Accountability, vilket jag tycker representerar vad en uppfödare bör sträva efter. Ingen är ofelbar, men man ska ha en ambition och tanke om att vilja ta etiskt, moraliskt och juridiskt ansvar för det man producerar.
Oliktänkande berikar
Precis som inom alla andra områden brukar diversitet och mångfald utveckla oss. Det kan gälla alltifrån en arbetsplats till en projektgrupp, till en population och till oss som gör urvalet av avelsdjur. Det viktiga är att vi tänker och resonerar, bollar och utmanar varandra. Men det behöver ske på ett schysst sätt om det ska kunna bli ömsesidigt utvecklande.
Jag vill mena att det är skillnad på att fråga och vara nyfiken, respektive att ifrågasätta och kritisera, när det handlar om motiv och resonemang i varje uppfödares individuella avelsprogram. För hur det än är så är vi alla partiska och kommer att favorisera våra egna val, motiv och urval framför en kollegas. Det är bara så vår natur fungerar.
Fortsätt vara nyfiken
Nästa gång du känner att du vill slänga ur dig att din kollega är oseriös eller oansvarig, fundera på om du i stället kan lära dig något. Fråga nyfiket och ödmjukt hur kollegan har tänkt och resonerat. Du kanske lär dig något nytt. Det behöver inte innebära att du själv kommer anamma samma tankesätt. Men du blir säkerligen en erfarenhet rikare, och kan fortsätta med ansvarsfull uppfödning – på ditt sätt.
Lycka till nu alla som har en valpvår framför sig!
