I våras fick jag ett mail från en uppfödare som hade fått ett brev från en advokatbyrå i utlandet. I brevet stod det att en valpköpare till denna uppfödare hade krav på närmare 40 000 kr med anledning av fel på valpen, som advokaten ansåg var uppfödarens ansvar enligt lagen i valpköparens hemland. Jag tog på mig uppdraget att utreda kravet från valpköparen i utlandet.
Bakgrund
I det här fallet hade en valp sålts till en valpköpare som var väl insatt i rasen och rasens specifika för- och nackdelar. Valpköparen hade själv kennelnamn och annonserade ut avelshanar tillgängliga till avel, men hade inte haft någon egen valpkull. Det här rör en storvuxen och snabbväxande ras, där s k ”wobblersyndrom” är förekommande, och det var precis det syndromet som valpen i fråga hade drabbats av och som köparen sedermera också avlivade den för.
Wobblersyndrom är i sig inte en sjukdom utan en benämning på sjukdomar som kommer ifrån nackregionen och som kan orsaka smärta och lidande hos den drabbade individen. Ibland bedöms det vara medfött och ibland bedöms det utvecklas senare i hundens liv. Detta har, som bekant, också betydelse för säljarens eventuella ansvar.
Vilka lagar gäller vid försäljning av valp till utlandet?
Lag (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker (IKL) reglerar vilket lands lag som ska tillämpas vid köp av lösa saker mellan olika länder. Lösa saker är i huvudsakligen varor så som fordon, maskiner, råvaror och annat. Lösa saker inbegriper inte till exempel värdepapper, som faller utanför lagen. Hundar och katter betraktas som lösa saker.
I lagen har parterna möjlighet att, genom avtal, bestämma vilket lands lag som ska tillämpa på köpet. Om man inte har gjort ett sådant val så ska det lands lag tillämpas där säljaren har sitt hemvist. Det är huvudregeln. Det finns undantag från detta. Om man som säljare tar emot en beställning i samma land som köparen har sitt hemvist, så gäller i stället köparens hemlands lag.
Internationella köplagen (CISG) vs köplagen och konsumentköplagen
Om IKL anger att svensk lag är tillämplig och två näringsidkare (uppfödare) genomför ett varuköp, så kommer Lag (1987:822) om internationella köp (CISG) att gälla för köpet. Handlar det däremot om köp mellan privatpersoner i olika länder gäller vanliga köplagen (1990:931). Och skulle uppfödaren vara svensk (näringsidkare) och köparen utländsk (privatperson) så gäller den svenska konsumentköplagen (2022:260).
Internationella köplagen CISG och svenska köplagen
CISG har många likheter med den svenska köplagen. Liksom i köplagen kan parterna avtala om att frångå de flesta bestämmelser i lagen. Att ha god kännedom om CISG är att rekommendera när man säljer valpar eller hundar utomlands till en utländsk uppfödare.
Viktigt att känna till om skillnader i lagarna
Den svenska köplagen gör skillnad på direkta och indirekta skadestånd. Det gör dock inte CISG. Enligt CISG omfattar skadeståndsansvaret all förutsebar skada. Skadeståndsansvaret uppkommer med andra ord om en part inte kan visa att skadan beror på force majeure. CISG innehåller heller ingen regel om jämkning av skadestånd, som köplagen och konsumentköplagen gör. Att begränsa skadeståndsansvaret i avtalet är därför att rekommendera i internationella avtal, där CISG är den lag som ska användas. Detta är särskilt viktigt vid försäljning av djur, eftersom de enligt praxis (även utomlands) kan bedömas ha ett skyddsvärt intresse. Det innebär att skadeståndsansvaret inte är begränsat till djurets marknadsvärde, utan kan bli klart mycket högre än så.
Vilken lag var tillämplig i det aktuella fallet?
Vid köpet hade det svenska standardavtalet (SKK:s) för köp av hund använts. I avtalet framgår att konsumentköplagen ska gälla i det fall köparen är att betrakta som konsument. Enligt svensk praxis är det sannolikt att köparen i det här fallet inte betraktas som en konsument. Då skulle valet i stället falla på endera CISG eller köplagen. I det här fallet drogs dock lagvalet aldrig riktigt till sin spets, då kravet från valpköparen i utlandet fick en annan lösning.
Vad hände då med kravet från valpköparen i utlandet?
Förutom att vi invände om fel lagval så uppmanade vi köparen att göra en skadeanmälan till uppfödarens försäkringsbolag. Valpens symtom hade nämligen uppstått förhållandevis nära leveransen. Uppfödaren hade, som de flesta, tecknat en försäkring för dolda fel för den aktuella valpen. Dolda fel-försäkringen är att betrakta som en riskförsäkring och inte en ansvarsförsäkring. Det innebär att man prövar skadan mot försäkringens omfattning och villkor och inte utifrån säljarens eventuella skadeståndsskyldighet enligt kontrakt.
I det aktuella fallet blev jag ombedd att ombesörja skadeanmälan för valpköparens räkning. I den första regleringen bedömdes händelsen inte omfattas av försäkringen – varpå vi utvecklade resonemanget i en omprövning.
Utveckling av händelseförloppet
I det här ärendet var det flera detaljer som fick betydelse för hur det sedermera löste sig. Så här såg tidslinjen ut:
- Valpen föds 13 oktober 2021.
- Den besiktigas utan anmärkning den 9 december 2021.
- Här triggas dolda fel-försäkringen i gång och fortsätter gälla även för ny ägare, enligt villkoret.
- Valpen säljs formellt den 12 december 2021, men köparen låter inackordera den hos uppfödaren tills vaccinationer är klara för export.
- Valpen exporteras sedermera i slutet på januari 2022 till köparen
- Här utförs alltså den faktiska leveransen vilken är relevant utifrån villkorsskrivningen
- I början av mars 2022 börjar valpen få problem med frambenen, d.v.s endast lite drygt en månad efter leveransen.
Så som villkoret för ersättning av dolda fel är skrivet så tar det sikte på när valpens symtom visar sig i förhållande till leveransen. Frågan handlar därför om det är mer antagligt att sjukdomen börjat utvecklas före leverans än efter – även om tillståndet i sig rent veterinärmedicinskt kan betraktas som en tillväxtrubbning som inte är medfödd.
I det aktuella fallet höll försäkringsbolaget med om resonemanget vid omprövningen. Försäkringsbolaget betalade valpens livvärde och kostnader för veterinärvård. Valpköparen i utlandet, liksom advokaten, betraktade sitt krav gentemot uppfödaren som slutligt reglerat.
Hur kan man gardera sig mer som uppfödare?
Att endast föda upp valpar som aldrig blir sjuka eller skadade är förstås en utopi. Genom ett avtal avsett för internationell handel med andra uppfödare, där man är överens om både lagval, i vilken jurisdiktion en eventuell tvist ska lösas och genom att begränsa sitt skadeståndsansvar i kontraktet, så är man en god bit på väg att minska risken för obehagliga överraskningar i form av krav från valpköpare i utlandet.
