Som ni vet så skiljer sig uppfödarnas försäkringar för dolda fel sig åt mellan olika bolag. Hos en del bolag motsvarar försäkringsbeloppet försäljningspriset, oavsett vad det är. Hos andra finns det ett maximalt övre belopp. Idag övergår dessutom de flesta bolag till att ersätta från djurets individuella försäkring, om försäkringen för dolda fel slår i taket. Men vad händer om det inte finns en annan försäkring och försäkringsbeloppet för dolda fel inte matchar djurets försäljningsbelopp? Vad har uppfödaren för ansvar om försäkringsbeloppet inte räcker? Jag tänkte berätta om ett rättsfall som var uppe i hovrätten för ett par år sedan.
Bakgrund
Det rörde en valp av rasen fransk bulldogg, som ganska nära inpå köpet visade sig ha demodex. Valpen köptes den 5 maj 2009 för 18 000 kronor. Den 3 augusti 2009, alltså ca två månader efter köpet, konstaterades valpen lida av demodex. Köparna fick ersättning från uppfödarens försäkring för dolda fel med 12 000 kronor för att åtgärda felet. Det var vad uppfödaren hade tecknat som högsta försäkringsbelopp, trots att valpen alltså såldes för 18 000 kronor. Valpen friskförklarades efter behandling.
Vad ville valpköparna ha?
Köparna ville ha ett prisavdrag för valpen, som motsvarade halva köpeskillingen (d.v.s 9 000 kronor). Prisavdraget motiverade man med att det var fel på valpen genom att den hade fått demodex och att det var ett fel som förelegat vid leveransen.
Köparna ansåg också att uppfödaren hade begått ett kontraktsbrott genom att handla i strid med köpeavtalet, där uppfödaren hade angett att hen tecknat en försäkring för dolda fel som motsvarade köpesumman. Därför yrkade köparna också att uppfödaren skulle betala 5 600 kronor utöver det, vilket motsvarade den summa som de själva fått lägga ut för veterinärvård. Alltså kostnaden som vare sig ersattes av försäkringen för dolda fel eftersom maxbeloppet uppnåtts, och som inte heller omfattades av valpens individuella försäkring.
Vad tyckte hovrätten?
Om valpen har ett fel som visar sig inom sex månader från leveransen så är huvudregeln i konsumentköplagen att man presumerar att felet fanns redan då. Det enda köpeavtalet säger om valpens egenskaper är att avvikelser som inte påverkar hundens funktion som sällskapshund inte ska betraktas som fel. I det här fallet har valpen fått hälsorelaterade problem av sin demodex. Eftersom valpen diagnostiserats med demodex inom sex månader från avlämnandet är det uppfödaren som måste visa att felet – d.v.s. sjukdomen – inte fanns vid avlämnandet.
Hovrätten konstaterar att uppfödaren inte har visat detta. Det anmärkningsfria veterinärbesiktningsintyget hade ingen betydelse för denna bedömning. Man bedömer att felet måste ha förelegat dolt, d.v.s att det funnits vid leveransen men kommit till uttryck först senare.
Har köparna rätt till prisavdrag?
Hovrätten konstaterar att köparna reklamerat felet i skälig tid. De konstaterar vidare att prisavdrag är en sådan påföljd som bara ska användas om inte avhjälpande eller omleverans kommer i fråga. I det här fallet är alla överens om att uppfödarens försäkring för dolda fel har använts för att ersätta köparna med 12 000 kronor. Hovrätten konstaterar att detta får ses som ett slags avhjälpande från uppfödarens sida och att det skett inom skälig tid.
Att köparna därutöver skulle ha rätt till prisavdrag finner hovrätten, också mot bakgrund av hundens inköpspris, felets art och betydelse samt att hunden nu är friskförklarad, inte i något avseende visat. Därför säger hovrätten också att köparnas yrkande om prisavdrag ska ogillas.
Har köparna rätt till skadestånd på grund av kontraktsbrott?
Här går hovrätten igenom försäkringsvillkoren. Villkoren säger att ersättning för en valp som dör eller måste avlivas utgår med valpens försäljningspris. I villkoren framgår också att ersättning för veterinärvård kan utgå med max 12 000 kr. Enligt hovrättens mening är inget annat visat än att uppfödaren har tecknat en försäkring för dolda fel som kan ge ersättning motsvarande köpesumman om förutsättningarna enligt villkoren i försäkringen är uppfyllda. Att försäkringsbeloppet inte alltid motsvarar köpesumman står inte i strid med formuleringen i köpeavtalet. Hovrätten anser därför inte att det föreligger något kontraktsbrott från uppfödarens sida. Hovrätten ogillar därför även köparnas yrkande om skadestånd.
Köparna fick alltså vare sig ett prisavdrag eller ett skadestånd i det här fallet. De fick nöja sig med de 12 000 kronor som försäkringen ersatte för veterinärvården.
Slutsatser
Jag har tjatat om det förut, men gör det nu igen. Det är viktigt för köpare och säljare är att ha mycket tydliga köpeavtal. Så snart ett djur avviker från vad man har kommit överens om i termer av egenskaper, så finns det en risk att det köprättsligt betraktas som ett fel.
Märk väl att utgången i det här fallet hade kunnat bli annorlunda om köparna hade formulerat sina yrkanden på ett annat sätt. I det här fallet hävdade man alltså att avhjälpandet var otillräckligt och därmed yrkade på prisavdrag samt att uppfödaren begått ett kontraktsbrott och därmed skulle betala skadestånd. Domstolarna i Sverige prövar bara de yrkanden som framställs av den som väcker talan. Det innebär att de aldrig går in och ändrar på någons yrkande. Enligt principen jurit nova curia (rätten känner lagen), ska rätten däremot pröva vilka rättsregler som är tillämpliga, även om den som väckt talan inte yrkat på användningen av en viss rättsregel.
En annan, personlig reflektion, är att försäkringsbolagen har en mycket viktig uppgift när det gäller bedömningen av vad som ska betraktas som ”dolt fel”. Vi vet redan att försäkringsbolagen normalt sett inte ersätter sjukdomar eller skador som förelegat när djuret försäkras. Och därtill en radda undantag för saker som visserligen rent krasst är dolda fel men som är undantagna från ersättning.
Men när det kommer till sjukdomar och skador som förelegat vid försäljningen av ett djur, så blir det otroligt viktigt att hålla tungan rätt i mun. Det här är viktigt, inte minst eftersom dessa bedömningar kan bli viktiga beståndsdelar även i rättslig praxis.
Bedömningen av att demodex är ett dolt fel är ett sådant exempel. I fallet ovan kanske det inte hade blivit annorlunda om djuret hade varit äldre vid sjukdomsdebuten. Men säg att valpen hade fått demodex vid två års ålder? Det hade sannolikt ersatts som ett dolt fel från försäkringen. Det hade ekonomiskt också varit mest förmånligt för valpköparen, eftersom man slipper betala självrisk. Men rent köprättsligt är det tveksamt om det skulle ha bedömts som ett fel som förelegat vid leveransen. Därför är det lite viktigt att inte sätta uppfödaren i en sits där hen kan uppfattas ha ett köprättsligt ansvar om det inte är klarlagt att så är fallet. Jag ska utveckla vad jag menar:
Bara för att en försäkring för dolda fel är giltig i tre år från leveransen, är det inte nödvändigtvis så att alla diagnoser man brukar betrakta som köprättsliga dolda fel på unga djur även ska betraktas på samma sätt när det gäller något äldre djur. Jag säger som vi alla jurister säger: ”det beror på”.
Det här blir sista rättsfallskommentaren för 2021, stort tack för att du orkade läsa ända hit! 🙂 Önskar alla läsare, nya som gamla, ett riktigt Gott Slut & Gott Nytt År!
