Jag befinner mig för närvarande på My Dog i Göteborg med min dotter. Vi har gått runt bland alla mässmontrar, utställningsringar och rasmontrar och bara turistat, utan egna hundar att ställa ut.
När man inte befinner sig mitt uppe i tävlandet själv utan bara botaniserar i största allmänhet, så ges man möjlighet att reflektera desto mer. En reflektion jag fått idag är om man verkligen kan vinna i hunduppfödning?
Vilken dum fråga
För många uppfödare är det ganska självklart att utställningars grundsyfte är att utvärdera kvaliteten på de djur man fött upp. Med kvalitetsbedömningen avses förstås hur nära man lyckats komma rasstandarden, enligt domarens sätt att tolka den. Därtill är det förstås lite show och konkurrens om priser och utmärkelser av olika slag, även om det är underordnat grundsyftet med bedömningen. Så långt tror jag de flesta uppfödare och utställare är överens.
En del uppfödare är inte heller särskilt intresserade av show-delen av utställningar och är tacksamma för möjligheten att kunna göra en exteriörbedömning som alternativ till utställning. Och självklart är vare sig utställningar eller exteriörbeskrivningar allt – många läsare kommer tänka att både hälsa och vardagsmentalitet går före en bedömning av hur väl hunden överensstämmer med en rasstandard. Då kommer vi till frågan: hur vinner man i hunduppfödning? Kan man vinna i hunduppfödning?
Vad innebär egentligen begreppet ”att vinna”?
För att något över huvud taget ska gå att vinna förutsätter det att det som ska vinnas är en form av ändligt spel. När spelet har spelats klart finns det både vinnare och förlorare. Spelet har klara mål, regler och beslut.
Men det finns också oändliga spel. Jag vill mena att djuravel måste betraktas som sådana. Målet med djuravel är inte att ”vinna”, utan att ständigt fortsätta förbättra djurens hälsa, livskvalitet och överlevnadsförmåga.
Hunduppfödning är, enligt min mening, inte ett ändligt spel med fasta regler och enkel mätbar framgång. Istället är det ett oändligt spel där varje uppfödare måste definiera sina egna ”spelregler” baserat på sina värderingar, mål och förståelse för avel. Rasens rasspecifika avelsstrategier kan guida uppfödaren som en minsta gemensamma nämnare, en bas eller grund som rasens alla uppfödare kan utgå från.
Dina regler
Om hunduppfödning är ett oändligt spel, finns det inga universella regler för hur man ”vinner”. Det är upp till varje uppfödare att fastställa vad framgång innebär för dem. Framgång kan exempelvis handla om att föda upp hundar som är väl anpassade till ett visst liv eller miljö, eller att fokusera på specifika egenskaper som är viktiga för uppfödaren.
Kärnan i en framgångsrik hunduppfödning ligger i att ha integriteten att stå fast vid de principer och mål man har satt upp. Det ansvarsfulla i detta sammanhang är inte att blint följa allmänna riktlinjer, utan att ha en genomtänkt strategi som reflekterar ens egna övertygelser om vad som är bäst för rasen. Det är inte fel att tycka olika, men vi behöver förstå att det inte finns något som är rätt eller fel. En sanning är en sanning först när det objektivt kan betraktas som en sanning från alla perspektiv. Och nästan inget inom uppfödning är en sanning, utan det är din och min uppfattning om vad som är rätt och fel. En riktigt duktig uppfödare, i mina ögon, har förmågan att ändra sin uppfattning i takt med att han eller hon skaffar sig mer information och förstår mer. Det är någon som kan anpassa sitt spel.
Och vinnaren är…
I slutändan är ”att vinna” i hunduppfödning en ytterst personlig resa. Det handlar inte om att uppnå en universell standard för framgång, utan om att följa en individuell väg som är trogen de värderingar och mål man satt upp för sin avelsverksamhet. I detta oändliga spel är varje uppfödares unika bidrag och integritet det som verkligen räknas. Ta dig tiden att reflektera över vad som är framgång för dig i din avel, skriv ned det – och kör! 🙂
Och med det sagt så önskar jag alla läsare samt utställare på My Dog, och alla andra utställningar i år, ett stort lycka till och en riktigt god fortsättning på 2024!
