När man navigerar genom världen av djuruppfödning är valet av en passande fodervärd ofta en kritisk komponent. Förtroendet mellan uppfödare och fodervärd är nyckeln till en framgångsrik relation och en frisk och glad hund eller katt som förhoppningsvis ska kunna bidra i uppfödarens fortsatta avelsarbete. Men vad händer när detta förtroende bryts?
Att hitta rätt fodervärd innebär inte bara att leta efter någon som älskar djur. Det handlar om att hitta någon som kan erbjuda en säker och kärleksfull miljö, har kunskap om artens och rasens specifika behov och kan kommunicera effektivt med uppfödaren.
För lite mindre än ett år sedan föll en tingsrättsdom som visar på svårigheterna med att vara både överlåtare och fodervärd.
En smygande problematik
När hunduppfödaren (tillika överlåtaren) valde sin fodervärd, fanns det initialt inga tecken på problem. Avtalet var klart formulerat, med särskild vikt vid öppen kommunikation, särskilt angående hundens foderintag. Hunden överlämnades till fodervärden i oktober 2021. Men som veckorna gick, började kommunikationsgapet vidga sig. Fodervärden rapporterade inte om hundens tillstånd, och via de få bilder som skickades avslöjades en bekymmersam bild av en underviktig hund.
När hunden senare återlämnades till överlåtaren i december 2021, bara två månader senare, kände den senare inte igen hunden alls. Den var underutvecklad, avmagrad och även rädd och försiktig, vilket den inte var vid överlämnandet till fodervärden. Fodervärden menade själv att hon hade omfattande kunskap och erfarenhet om hundar, men inte av den specifika rasen. Hon upplevde att uppfödarna pressade henne och vilket var anledningen till att hon slutade att svara dem på deras sms. Hon övervägde att kontakta veterinär när valpen slutade äta, men gav sedan motstridiga uppgifter om varför hon inte gjorde det. Dels menade hon att hunden hade gott allmäntillstånd, dels hade hon inte råd att gå till veterinär.
Åklagare väckte åtal mot fodervärden för djurplågeri. Grunderna för åtalet var att fodervärden vanvårdat hunden genom att under en längre tid inte ge den tillräckligt med mat, utsätta den för skada och eller inte ge den nödvändig vård av veterinär.
Fodervärdens agerande och risktagande
När det kommer till ansvar för ett djurs välbefinnande kan erfarenhet inom området spela en stor roll. Fodervärden framhöll själv sin omfattande kunskap och erfarenhet av hundar. Utifrån detta ansåg tingsrätten att det skulle kunna ställas höga krav på hennes skötsel av djuret, särskilt eftersom hon handhar hundar nästan på en yrkesmässig nivå. Detta gör att hennes omedvetenhet om den specifika hundrasen i fråga blir mindre relevant, eftersom grundläggande behov och skötsel ofta är universella.
Att hon uppmärksammade att hunden inte åt och stannade av i växten tyder på en viss medvetenhet om hundens tillstånd. Att hon övervägde att konsultera en veterinär, men aldrig gjorde det, kan ses som en brist på fullt ansvarstagande. Trots detta visar vissa av hennes handlingar, som att byta foder och överväga att kontakta en djurklinik, att hon inte medvetet ville skada hunden.
Det kritiska i tingsrättens bedömning var graden av risktagande. Även om fodervärden inte med avsikt ville skada hunden, ansåg rätten att hennes agerande var så pass oaktsamt att det kvalificerade sig som grovt. Detta är särskilt relevant med tanke på att hon, med sin erfarenhet, borde ha haft förmågan att identifiera och åtgärda potentiella problem i tid.
Sammanfattningsvis belyser tingsrättens resonemang den balansgång som krävs mellan ansvar och erfarenhet, särskilt inom området fodervärdskap. Trots att hon inte agerade med uppsåt att skada hunden, var fodervärdens handlingar tillräckligt oaktsamma för att hon skulle hållas ansvarig enligt lagen. Det understryker vikten av kontinuerlig uppmärksamhet och omsorg, särskilt när man är förtrogen med skötseln av hundar.
Tingsrättens dom mot fodervärden
Förutom den uppenbara emotionella påfrestningen när man upptäcker att ens potentiella avelsdjur lider, finns det juridiska och ekonomiska konsekvenser när en fodervärd missköter ett djur. Dels för det straffrättsliga brottet, dels för det civilrättsliga brottet.
När överlåtaren till slut återfick sin hund och en veterinär bedömning utfördes, var skadan tydlig. Resultatet i tingsrätten blev en villkorlig dom med böter för djurplågeri (det straffrättsliga brottet). Utöver detta dömdes fodervärden till att betala skadestånd till uppfödaren för ombesiktning, veterinärvårdskostnader samt det uteblivna förväntade försäljningsvärdet på hunden (det civilrättsliga brottet).
Fodervärdstips för uppfödare
Händelsen tjänar som en stark påminnelse för alla inblandade i djuruppfödning. När man väljer en fodervärd är det avgörande att utföra noggranna bakgrundskontroller, ställa rätt frågor och upprätta ett tydligt avtal. Regelbunden uppföljning och öppen kommunikation är nyckeln till en lyckad fodervärd-uppfödarrelation.
Är man som uppfödare eller potentiell fodervärd inte beredd på att ha regelbunden och öppen kommunikation är fodervärdskap troligen inte rätt väg framåt.
Fodervärdssystemets betydelse
Fodervärdssystemet erbjuder många fördelar för djuruppfödare. Men som med alla avtalsrelationer kommer detta med ett ansvar. Det är upp till både uppfödaren och fodervärden att se till att förtroendet, att vara öppen med förväntningar på varandra och att djurets bästa alltid prioriteras.
