I maj fick vi en ny konsumentköplag som innehåller några särregler beträffande köp av djur. En av särreglerna är möjligheten att avtala bort den omvända bevisbördan. Det innebär att säljare och köpare kan komma överens om att det är köparen som ska visa att det varit fel på djuret vid avlämnandet, och inte tvärt om – d.v.s att säljaren ska visa att felet inte fanns vid avlämnandet, som tidigare har gällt under 6 månader efter avlämnnadet.
Bevisbördan i nya konsumentköplagen använder köplagens regler som förlaga. Regeln för vem som bär bevisbördan enligt nya konsumentköplagen är dock frivillig att använda och ska framgå av köpeavtalet. Den får dock endast användas om djuret som säljs kostar mer än 10% av prisbasbeloppet (knappt 5 000 kronor i år).
Hur blir det i praktiken?
De rättsfall som finns avseende köp av djur börjar bli ganska gamla. Då och då kommer domslut från hovrätten som kan ge viss vägledning i hur man tolkar reglerna i praktiken. Ett intressant fall kom i våras, som rörde köp av häst. Omständigheterna är väldigt lika vad som kan ske vid en ”köp av hund- eller katt”-situation, så jag beskriver fallet här.
Bakgrund
Två privatpersoner ingick ett köpeavtal avseende en 16 år gammal ponny. Ponnyn transporterades till köparen i juni 2018. Senare, under sommaren 2018, upptäckte köparen att ponnyn var halt. Hon reklamerade köpet till säljaren, d.v.s talade om att hon ansåg att det var fel på den.
Tvist uppstod mellan parterna som rörde frågan om ponnyn var behäftad med fel och om köparen hade rätt till skadestånd med anledning av felet. Parterna var överens om att ponnyn övergick till köparen den 6 juni 2018.
Köparen påpekade bland annat att ponnyn var behäftad med fel vid riskövergången och att felet var väsentligt eftersom ponnyn inte kunde användas för avsett ändamål, vilken säljaren borde ha insett. Dessutom menade köparen att säljaren uppgett att ponnyn var felfri. Säljaren bestred köparens påståenden.
Tvisten
Parterna var överens om att ponnyn inte var halt vid den överlåtelsebesiktning som hästveterinär utförde i samband med överlåtelsen den 6 juni 2018. Samma veterinär undersökte på nytt ponnyn den 23 juli samma år, efter att hälta upptäckts vid en ridlektion. Av journalanteckningarna från den andra undersökningen framgår att ponnyn då var halt på höger bakben. I hovrätten hävdade veterinären att hältan måste ha orsakats av ett eller möjligen fler trauman efter överlåtelsen, eftersom ponnyn inte var halt vid själva överlåtelsen. Under sommaren och hösten blev hältan, trots behandling, inte bättre. Den förvärrades och ponnyn avlivades sedermera.
Av utredningen i målet framgår dock att ponnyns högra bakben faktiskt redan vid överlåtelsen hade vissa kroniska förändringar. Dessa syntes tydligt vid en ultraljudsundersökning som utfördes av en annan veterinär i augusti 2018, d.v.s efter överlåtelsen. Den andra veterinären gjorde då också bedömningen att de äldre och kroniska skadorna var så pass omfattande att det fanns risk för att besvären skulle blomma upp igen och att hästen inte skulle fungera som rid- eller hopphäst.
De påstådda felen bestod med andra ord i att det förelåg kroniska förändringar i höger bakben som orsakade hälta, varför ponnyn inte gick att använda för det ändamål som framgick av köpeavtalet, d.v.s. ridning på hobbynivå lätt B hoppning/dressyr.
Vad krävde köparen?
Köparen menade förstås att det fanns ett klart samband mellan de kroniska förändringarna som kunde ses i höger bakben i augusti 2018 och den hälta som hästen uppvisade i slutet av juli 2018, bara några veckor efter överlåtelsen.
Hon menade därför att hästen var behäftad med ett köprättsligt fel som förelåg vid överlåtelsen och att ansvaret för felet därför var säljarens, och krävde därför skadestånd.
Veterinärens uttalande i hovrätten
Veterinär #2 fick utveckla sina påståenden i hovrätten. Hon beskrev det som att orsaken till den akuta skadan antagligen var någon form av genomtramp, vridning eller liknande. Det kunde även ha varit ett resultat av mikrotrauman. Hon menade att det troligen är någon form av provokation som den försvagade gaffelbandsgrenen inte tålde, eftersom den var ärromvandlad. Hon kunde dock inte säga exakt hur det gått till. Vidare bekräftade hon att det kan vara riskfyllt för en häst med ägarbyte och miljöbyte, eftersom det blir nya förutsättningar för hästen.
Bevisbördans betydelse
Enligt köplagen är det köparen som har bevisbördan; både för att hästen hade någon form av skada eller avvikelse redan innan risken övergång och att denna skada eller avvikelse orsakat hältan i höger bakben. Utgångspunkten är att den som har bevisbördan har att styrka eller visa att en viss omständighet föreligger.
Beviskravet för fel i vissa fall måste dock nyanseras, bl.a. utifrån vad som gäller för möjligheten att säkra bevisning och vad som kan förväntas av parterna i detta avseende. När beviskravet avser frågan om det finns ett orsakssamband mellan en bristfällighet och en inträffad skada kan det ofta vara svårt att visa ett sådant samband. Högsta domstolen har i flera rättsfall ansett att det är tillräckligt om den skadeorsak som angivits av den part som har bevisbördan framstår som klart mera sannolik än den som har åberopats av motparten.
Vad ansåg hovrätten?
Hovrätten ansåg, vid en samlad bedömning av den utredning som lagts fram i målet, att det stod klart att köparen inte lyckats uppfylla beviskravet; det vill säga att göra det klart mer sannolikt att hältan orsakats av de äldre, kroniska förändringarna, än av något trauma som inträffat efter riskens övergång.
Det har alltså inte funnits något köprättsligt fel som ger henne rätt till det begärda skadeståndet. Hovrätten ogillade därmed köparens käromål.
Vad är skillnaden i bevisbörda i nya konsumentköplagen?
Det här är, enligt min uppfattning, ett ganska tydligt fall som illustrerar vad det kan innebära att avtala bort bevisbördan i nya konsumentköplagen. Det gäller i synnerhet för djur som kanske hunnit bli några år. Man kan helt enkelt inte förvänta sig att ett djur är felfritt, och ju äldre det är desto troligare finns det gamla skador och sjukdomar i bagaget som av olika skäl triggas efter en överlåtelse. Det är mer rimligt att en köpare då gör det klart mer sannolikt att ett fel förelegat vid överlämnandet, än att säljaren ska visa att det inte fanns vid överlämnandet. För medfödda sjukdomar är dock detta en icke-fråga. De kommer alltid ha ansetts föreligga vid leveransen.
För uppfödare i SKK är avtal om bevisbördan i nya konsumentköplagen redan förtryckt i de nya köpeavtalen och gäller från och med 1 maj 2022. Det är dock viktigt att djuret man säljer då har en köpeskilling som uppgår till (knappt) 5 000 kr eller mer, för att klausulen ska få tillämpas.
