Det är nog inte någon uppfödare som missat att det är på gång en ny konsumentköplag i Sverige. Den nya lagen bygger på EU-direktiv. Direktivet gav medlemsländerna möjlighet att undanta levande djur från konsumentköpsregler. Såvitt känt är det inga av medlemsländerna som gjort detta, förutom Danmark. I Sverige väljer man också att se djuren som en ”vara” även fortsättningsvis i den nya konsumentköplagen. Det blir dock särregler i lagen, som gör dem aningen mer hanterbara för uppfödare och säljare av djur. Men det finns fortsatta utmaningar kvar.
Hur ser förslaget av ny konsumentköplag ut?
Regeringen har beslutat att djur kommer fortsätta ses som en vara. Syftet är att driva god djurvälfärd och respekt för djur, men också för att skydda konsumenter. Det har diskuterats att nuvarande konsumentköpsreglerna är tvistdrivande och riskerar att påverka djurvälfärden negativt, genom att djuren får vänta på vård i väntan på att felansvar utreds. Regeringen trycker dock på att den som har djuret i sin vård har vårdplikten för djuret , enligt djurskyddsregelverken. Man ser inte några motsättningar mellan vårdplikten, djurvälfärden och behovet av att skydda konsumenterna.
Regeringen konstaterar att det idag i princip redan råder avtalsfrihet när det gäller djurets skick och egenskaper men konsumenten skyddas bl.a. på det sättet att rätten till påföljder inte kan avtalas bort. Enligt regeringen står det klart att det finns ett tydligt skyddsintresse för konsumenterna vid köp av levande djur. Att även i fortsättningen låta konsumentköplagen omfatta köp av levande djur anser regeringen skulle säkerställa detta skyddsintresse.
Vilka blir särreglerna i ny konsumentköplag?
- Man föreslog i utredningen att det kommer vara fortsatt omvänd bevisbörda som gäller. Men istället för att utöka den till två år, som man gör med andra varor i nya konsumentköplagen, så behåller man 6 månader för djur. Samma som idag, helt enkelt.
- I lagrådsremissen är förslaget att man vid försäljning av dyrare djur (1 tiondel av gällande pbb, d.v.s. ca 5 000 kr och mer) ska ha möjlighet att avtala bort den omvända bevisbördan. Om man inte särskilt avtalar om något annat, så gäller 6 månaderspresumtionen vid alla djurköp. Det gäller allt från larver till tävlingshästar. Att presumtionsregeln kan avtalas bort innebär dock inte att uppfödaren går fri från ansvar för ursprungliga fel på djuret. Det är bara bevisbördan som skiftar från säljare till köpare. Det är då konsumenten som behöver bevisa att det är fråga om ett ursprungligt fel.
- Regeringen följer också utredningens förslag om köparens undersökningsplikt med förebild i köplagen 20§, d.v.s att köparen inte får åberopa fel som man borde ha upptäckt vid en sådan undersökning eller om man underlåtit att undersöka djuret före köpet. Men hur man kommer tillämpa detta i praktiken lär bli en fråga om rättstillämpning. Vad ligger i begreppet ”borde ha upptäckt”?
Inga övriga särregleringar, men nya förtydliganden
Man inför inte några särregler kring avhjälpande eller omleverans för djur. Man förtydligar dock att det är köparen som får välja mellan avhjälpande eller omleverans. Regeringen anser att det, i den mån det finns ett likvärdigt djur, är möjligt att omleverera. Regeringen anser att det vore konstigt om man inte någon gång skulle kunna använda den påföljden för en hel varukategori. Det blir sannolikt en fråga om rättstillämpning även här.
Själv är jag lite brydd över tillägget som regeringen gör i nya konsumentköplagen. Det är ingen särreglering, men man inför en paragraf i konsumentköplagen som lyder ”Vid alla köp av levande djur finns bestämmelser för att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djur i djurskyddslagen (2018:1192) och i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.”
Regeringen menar att man med en sådan bestämmelse markerar vikten av att näringsidkare och konsumenter i alla skeden av ett konsumentköp av ett levande djur, d.v.s. både inför och i samband med avtalsslutet och därefter, är skyldiga att uppfylla de krav som finns i djurskyddslagstiftningen för att säkerställa djurens välfärd och intresse. Detta anser man kan antas bidra till bättre efterlevnad och till att frågan får en högre status vid köp av levande djur.
Har man tänkt igenom konsekvenserna?
Det känns som en självklarhet att djurvälfärden är prioriterad. Men jag är lite orolig för vad konsekvensen kan bli för en uppfödare när man sätter köparna i förarsätet, när det kommer till avhjälpande. Alla som upphandlat veterinärvård någon gång vet att det kan skilja mycket mellan olika åtgärder. Ibland skiljer också prislappen mycket för en och samma åtgärd, beroende på vart man vänt sig. När en person med mindre erfarenhet måste upphandla veterinärvård, så finns risk att man inte nödvändigtvis väljer den mest prisvärda eller effektiva åtgärden. Om åtgärden är avsedd att avhjälpa något som dessutom är eller visar sig vara ett köprättsligt fel, så finns en stor risk att uppfödarna (och eventuellt deras försäkringsbolag) drabbas sekundärt av ökade kostnader. Det bekymrar mig. Jag tror att finns risk att det ökar på våra redan höga kostnader för försäkring, både djurens individuella försäkringar men även försäkringar för dolda fel.
Frågan om vad som är ett köprättsligt fel är alltjämt densamma
Det är viktigt att komma ihåg att en avvikelse från vad man kommit överens om enligt avtalet alltid är ett köprättsligt fel. Det kommer därför vara extra viktigt att säkerställa att köparen godkänner kända avvikelser separat. Själv ser jag framför mig alla dessa valpar med lite lätt rinnande ögon och liknande småskavanker. I 9 fall av 10 kommer det inte ha någon betydelse. Jag tror personligen inte att det skadar att skriftligen notera vad som avviker från det perfekta och felfria exemplet av Canis Familiaris. Istället beskriver man vad skavanken kan ha för betydelse, i förhållande till de egenskaper man avtalar om att djuret ska ha.
Den nya konsumentköplagen träder i kraft den 1 maj 2022.
