De senaste dagarna har jag ägnat lite tid åt lite filosofiska frågor kring köp av hund och katt. Det har framför allt handlat om vad som är rimligt att förvänta sig som köpare. Levande djur är icke-generiska väsen eller varor. Med det menas att de inte går att massproducera som exempelvis en bil eller en möbel, där man kan förvänta sig samma resultat varje gång. Fast vid tillämpningen av köplagarna verkar man ofta betrakta dem som generiska. Så vad är en rimlig förväntan?
I den bästa av världar så skulle alla säljare kunna redogöra exakt för vad som är rimligt att förvänta sig av en hund eller katt. Men med tanke på att vi pratar om levande djur vars hela art bygger på en mängd komplexa genetiska strukturer, så är det helt självklart att det är en omöjlighet. Snarare är det ju så att det enda man ska förvänta sig att djuret inte kommer motsvara ens förväntningar. Inte ens om man har en och samma ras är djuren likadana. De har olika personligheter, får olika sjukdomar och ser olika ut. Ja, till och med syskon i en och samma kull är oftast rätt olika. Det ligger i sakens natur att djurens egenskaper inte går att förutse. Hade vi kunnat det, så hade vi ju för länge sedan avlat fram de perfekta exemplaren… inte sant?
Förtydligande överenskommelse
Utgångspunkten för om djur är behäftade med köprättsliga fel är baserat på om djuret lever upp till köparens befogade förväntan. Jag har därför tagit mig friheten att ta fram en förtydligande överenskommelse eller avsiktsförklaring om man så vill, som man kan använda vid försäljning av hund som man själv har fött upp. Fram till 12 september kan man ladda ned överenskommelsen gratis med koden ACCOUNTABLE21. Observera att överenskommelsen inte ersätter ett köpeavtal och inte heller är bindande. Men den ger en viss fördel i den situation man skulle hamna i en tvist, eftersom man redogjort för vad som är rimligt att med fog vänta sig.
Är det rimligt att eliminera dåliga egenskaper?
Och det leder mig in på ett annat tankespår, nämligen vad som är rimligt att förvänta sig av sin egen avel i rollen som uppfödare. Eller av aveln i hela populationen för den delen. Är det en rimlig förväntan att sikta på en nollvision sett till utbredningen av genetiska sjukdomar i en population? Troligen inte. För populationen kan det vara rentav skadligt. Men för vissa individer är det förstås helt rimligt. Ett icke-funktionellt djur ska aldrig gå i avel, inte minst av djurskyddsmässiga skäl.
De flesta uppfödare gör sitt bästa, med hänsyn till den kunskap och erfarenhet man har. Men man måste också ha förståelse för att man inte kan avla bort allt dåligt. En tanke jag hellre skulle vilja plantera hos er, mina kära läsare, är att hellre avla för att maximera goda egenskaper. Fundera på det tankesättet lite. Eliminera alla dåliga egenskaper (vilket är en omöjlighet) eller maximera alla goda egenskaper. Otroligt abstrakt, eller hur? Men på något sätt ändå intressant att tänka på. Tänk på att krig egentligen bara är avsaknad av fred. Ska världssamfundet fokusera på att stoppa krigen eller skapa förutsättningar för mer fred? Ja, ni fattar 🙂
Med detta något flummiga inlägg avrundar jag mina funderingar för idag. Feedback, tankar, synpunkter är som vanligt välkommet. Önskar er en fortsatt fin vecka!
[email-subscribers-form id=”2″]
